Förändring är numera en konstant faktor i företagssammanhang. Förändringsprojekten avlöser varandra och oftast sker många projekt parallellt. I och med att man pratar om ”projekt” i det här sammanhanget, blir också medarbetarnas förväntan och inställning att projektet har en början och ett slut. Oftast förväntas också medarbetarna deltaga och engagera sig i förändringsprojekt, parallellt med sina dagliga sysslor. Här uppstår det lätt prioriteringssvårigheter och tidsbrist.

Om man istället förhåller sig till förändring som KONTINUERLIG FÖRBÄTTRING, kan det integreras i roller och ansvar och bli en naturlig de i det dagliga arbetet. Förbättring för kunden, förbättring för processen eller förbättring av vårt sätt att arbeta.

Som den skidåkare jag är, vill jag likna synsättet vid en slalombana. Att åka rakt ner kräver minsta ansträngning och är den enklaste vägen till mål. Att ta sig igenom en slalombana kräver full koncentration från början och man behöver planera varje sväng redan innan man har passerat slalomkäppen. Målet är dock detsamma.

Istället för att vänta på den stora 180-graderssvängen, drivet av ett projekt, kan man med fördel justera riktningen steg för steg på daglig basis. Drivkraften är en tydlig vision om vart vi ska och varför. Det nya förhållningssättet till förbättring bör därmed speglas både i rollbeskrivning, arbetssätt och i företagskulturen genom att definiera önskat beteende och prioritering. Medarbetarnas synsätt flyttas därmed från -"jag har inte tid att delta i alla dessa förändringsprojekt" till -"dagliga förbättringar är en del av mitt jobb och jag har mandat och tid att agera”.

Förändringskulturen utvecklas till en förbättringskultur.

Åsa Degermark